Det känns som klockan är halv 3. Har inte fått något gjort och jag åker på onsdag morgon! Skulle ha tvättat, köpt ny mp3-spelare och packat klart minst 99% av packningen. Nu får jag istället springa över till mamma Norelid med massa tvätt, sitta uppe hela natten och föra över filmer till mobilen och sedan packa klart allt imorgon. Jag vet inte ens vart mitt pass är. Herre gud. Tur att Annalinn och Rasmus är på systemet och köper massa alkohol, måste lugna ner mig lite. Om jag inte nämnt det så åker jag till Paris i två veckor och hälsar på världens bästa Kris!

Finns det något ställe ni gillar som jag säkert inte känner till, SKRIV! Behöver ha ett fullspäckat schema de dagar Kris är på jobbet!

Jag förstår mig inte på vissa människor.

När min bitterhet kickar in kan jag vara den värsta personen någonsin. Säga dryga saker till de som inte förtjänar det, bli irriterad för minsta lilla eller bara vara en idiot. Dock har jag lärt mig hantera det på ett sätt så att människor inte kommer till skada. Jag skriver, promenerar och framförallt beklagar jag mig över alla hemskheter till Annalinn. Hon hjälper mig alltid att komma på fötter och inse att det jag är upprörd över vid det tillfället kommer att lösa sig. Hon vet också att jag aldrig är elak mot människor jag bryr mig om. Ett misstag kan alla göra, men när de upprepas går det över från att kallas misstag till att kallas; elaka handlingar.

Det är därför det är så svårt att förstå hur människor som jag bryr mig om kan göra så mot mig. Jag skulle kunna skriva fyra långa sidor fyllda med svordomar och hatiska utläggninar, så sjukt jävla upprörd är jag. Jag drar inte många gränser för vad som är rätt och fel, har alltid litat på att folk förstått dem själva. De flesta i min omgivning vet detta, speciellt de jag anser nära vänner, och ändå lyckas de krossa de få jag har. Med hästlängder! Hur kan man vara så fruktansvärt osmart? Så korkad att man värdesätter några minuter av uppmärksamhet framför någons vänskap? Idioter.

Min vrede försvinner när jag skriver. Sjukt skönt. Jag inser med varje ord att det inte är värt det. Ödsla tid på människor som inte bryr sig har aldrig varit min grej. Så nu när jag fått ur mig det mesta kan jag kolla klart på säsong fyra av Entourage med ett fucking jävla leende!

Rasmus är en lurig liten filur.

Månadens Event

Åh, du fagre Johan Strömgren! Din kunskap har räddat min kväll! Heja fungerande DAA-filer!

♥

Någon från Algeriet försöker kontakta mig. Först ett missat samtal sen ett meddelande som “inte stöds”. Samma nummer. +213 i början. Landsummer; Algeriet. Jag känner ingen där. Högst märkligt.

Och om någon vet hur man öppnar en DAA-fil skulle jag bli hemskt tacksam. Så tråkigt att ha väntat många timmar på att någonting ska ladda klart för att sen upptäcka att jag inte kan titta på det.

Vidare vill jag nog påstå att jag är sämst i världen på att vara ensam. När jag och min lillasyster var små blev jag sjukt arg och förvirrad när hon ville leka själv och inte med sin häftiga storasyster. På senare tid har det snarare blivit en kamp mot uttråkning. Uttråkning som jag ofta förväxlar med ensamhet. Två helt olika saker. Jag är ju aldrig ensam! Filip sitter tre meter ifrån mig, dock insyltad i olika spel varenda kväll, men jag kan inte låta bli att det tycka att det blir hemskt ensamt i mitt nystädade rum. Jag har tusen olika saker att hitta på men förmår mig inte att ta tag i dom.

Jag vill skriva långa, spännande kärleksbrev till någon i något exotiskt land! Sedan få lika långa tillbaka, helst med sådana där blåa och röda kanter. Hemskt tjusiga! Det kanske därför jag får meddelanden från random i Algeriet! Någon bara väntar på min adress, någon som förberett minst tio brev fulla med överraskningar! Kanske ska ringa upp? Nej, tänk om det är någon som är ute efter mig. Vill anställa mig som slav åt en tjock diktator. Usch. Nu måste jag stänga fönstret så de inte kan ta sig in. Paranoia!

Jag är uttråkad. Har legat inne hela dagen med en baksmälla som vägrat släppa. Nu när de fysiska besvären, så som förskräcklig huvudvärk, försvunnit är ju klockan midnatt. Värdelöst! Nu sitter jag i en tom lägenhet, lyssnar på Jane Birkin och gör allt för att inte bitterheten ska ta över. Det är en svår kamp! Speciellt med tanke på att det är hemskt stökigt, har inga pengar till att köpa någonting smaskigt att äta och mitt brännsår på ryggen svider nåt så överjävligt.

Gårdagens spontana midsommarfirande hemma hos Ludde var i alla fall sjukt trevligt! Detta även fast jag och Annalinn blev lite besvikna över viss information. Vi visste det ju från första början, men ville inte riktigt ta det till oss. Så är det, heja oss!

Bilder

Sämst allt. Min grammatik kommer inte va galant pga mängden alkohol i mitt blodomlopp. Men det gör inget för jag är förbannad. Förbannad på att saker inte går som de ska och jag kan inte göra någonting åt det. Maktlös in i det sista. Kul att förpeppa med ilska innan F12. Det blir inget pampigt avslut, ingen roddfärd hem. Sunkigt. Allt är sunkigt och jag skyller allt på alla andra. Inte ens min räddning är här. Säkert tre miljoner mil, ljusår, hästlängder från Stockholm, inte heller okej! Någon måste plåstra om mina sår. Speciellt det på skulderbladet, helvetesF12s infravärme. Klagomål hit, klagomål dit. Min enda destruktiva lösning på problem just nu är att halsa upp min vinare fortare än ni kan säga; fyllekajja! PUSS

Tror det behövs lite dramatik i min ack så tradiga vardag! Blir så lätt uttråkad när jag inser att allting inte är som en U2-låt. Skulle absolut kunna skapa något form av scenario på egen hand, men människor runt omkring mig har alltid varit min drivkraft! Behöver alla andras hjälp för att få min version av en pampig, stormig och lite pretentiös U2-låt (låt säga With or Without you)! Tänkte börja med att ta med mig min uppblåsbara gummibåt till Holiday och ro hem när klockan slagit 03:00. Ludvig har till och med erbjudit sin hjälp i denna vansinnesfärd. Hoppas på dig nu! Pampigt avslut om något!

Ses ikväll!

Framåt midnatt brukar min kreativitet krypa fram. Har jag dessutom druckit två glas vin finns det ingen hejd. Så är inte fallet denna afton. Just ikväll är det temafesten på min playlist som gör sitt!

Sur le fil (Yann Tiersen), Avril 14th (Aphex Twin), Lady (Regina Spektor)

Uppenbarligen får de mina fingrar att skaka av rastlöshet! Kunde jag måla skulle jag måla, kunde jag skriva låttexter skulle jag skriva låttexter, men nu kan jag inget av de ovannämnda. Så det får bli det verktyg jag kan hantera någorlunda; skrift.

Ge mig något att sätta tänderna i! Bokstavligen. Sen min dröm inatt har jag varit helt sinnesförvirrad och sjukt sällskapsbenägen. Ett behov som garanterat kommer gå över till morgondagen då jag kan stilla det med shopping! Men fortfarande, bilden av denna magnifika man försvinner inte. Att han är fiktiv gör honom bara ännu mer åtråvärd. Hur ska någon kunna mäta sig med mitt huvuds bästa skapelse? Komma tillbaka till F12 på tisdag, efter en helg hos mor och far, kommer bli en besvikelse! Ingen kommer ha lika fint hår som min fiktiva man! Ingen kommer fria efter en vecka för att sedan planera bröllopet efter hur jag vill ha det. Herre gud. Ribban har höjts! Eller så är det bara mina hormoner som spökar… Jaja, nu blev jag festsugen. Skit.

Först och främst. Ja, det är ett stavfel i loggan. Detta ska åtgärdas så fort webmaster behagar att komma hem från Hultsfred. Tills denna sida fått det lyft den behöver kan jag ju alltid smygstarta lite.

Jag tänkte att det första jag yttrade mig om skulle handla om något så pretentiöst som kärlek. Dum idé! Kryptiska analyser och utformningar av händelser, känslor och människor är ju min grej! Hur ska jag kunna vara kryptisk när det bara finns två ynka människor att skriva om? De skulle förstå direkt och hela poängen med mitt skrivande skulle gå åt fanders. Vill inte lägga ner innan jag har börjat!

Ny idé! Musik, film, konst! Jag måste ändå på något sätt förvarna om mitt löjliga intresse för klyshor så som; fransk film (Godard!), Justice’s D.A.N.C.E och Andy Warhol’s verk! Det är ju så fruktansvärt lätt att tycka om och jag suger åt mig allting som en svamp! Självklart kommer jag lyfta fram några frågetecken där säkert ingen håller med mig. Vill dock lägga allt på bordet så det inte blir några missförstånd. Jag är ju lite utav en klysha som Ola en gång sa!

Nu ska jag spela gta4. God Natt.