Någon från Algeriet försöker kontakta mig. Först ett missat samtal sen ett meddelande som “inte stöds”. Samma nummer. +213 i början. Landsummer; Algeriet. Jag känner ingen där. Högst märkligt.
Och om någon vet hur man öppnar en DAA-fil skulle jag bli hemskt tacksam. Så tråkigt att ha väntat många timmar på att någonting ska ladda klart för att sen upptäcka att jag inte kan titta på det.
Vidare vill jag nog påstå att jag är sämst i världen på att vara ensam. När jag och min lillasyster var små blev jag sjukt arg och förvirrad när hon ville leka själv och inte med sin häftiga storasyster. På senare tid har det snarare blivit en kamp mot uttråkning. Uttråkning som jag ofta förväxlar med ensamhet. Två helt olika saker. Jag är ju aldrig ensam! Filip sitter tre meter ifrån mig, dock insyltad i olika spel varenda kväll, men jag kan inte låta bli att det tycka att det blir hemskt ensamt i mitt nystädade rum. Jag har tusen olika saker att hitta på men förmår mig inte att ta tag i dom.
Jag vill skriva långa, spännande kärleksbrev till någon i något exotiskt land! Sedan få lika långa tillbaka, helst med sådana där blåa och röda kanter. Hemskt tjusiga! Det kanske därför jag får meddelanden från random i Algeriet! Någon bara väntar på min adress, någon som förberett minst tio brev fulla med överraskningar! Kanske ska ringa upp? Nej, tänk om det är någon som är ute efter mig. Vill anställa mig som slav åt en tjock diktator. Usch. Nu måste jag stänga fönstret så de inte kan ta sig in. Paranoia!
Leave a comment
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>