Jag börjar fundera på om mina dagdrömmar och fantasier börjar bli lite väl extrema. Dessa obskyra verklighetsskildringar har blivit mitt främsta nöje. De letar sig upp till ytan hela tiden och jag gör allt för att trycka tillbaka dom då de förstör min verklighetsuppfattning något så ofantligt. Scenarier spelas upp i huvudet år innan de har hänt och jag blir lika besviken varje gång de inte utspelar sig så som jag har förväntat mig dom. Jag förstör både människor och situationer på grund av detta för jag alltid har hoppats på någonting mer, flera timmar innan. Det enda som hjälper är när jag inte har haft tid till eftertanke. Det är då de mest spännande situationer dyker upp och det är då jag somnar i din famn, det är då du flyger hit bara för min skull, det är då du är som snyggast, det är då du är allt det där bästa som jag inte hunnit klura ut innan. Men hur ska någon någonsin hinna med? Göra världens bästa intryck innan jag har fått bilder i huvudet på hur dålig du är i sängen och sedan struntat i alltihop av just den anledningen. Jag tror snart att folk kommer sluta försöka, det tjänar ju ändå ingenting till med tanke på att jag redan varit med om allt i mina hemska dagdrömmar. Det är väl därför jag hela tiden letar, letar efter någon som kan överraska mig innan det är för sent. Berätta någonting jag aldrig hört, lära mig saker jag inte vet och ta mig till ställen jag aldrig sett.

Step forward, please.