Klockan är 05:21 och ja, F12’s avslutningsfest var helt sjukt kul! Min kumpan; Johanna, som jag inte hängt med på år och dagar, är bland dom bästa jag vet. Snyggast är hon också för de som inte fått någon närmare titt. För att sedan sammanfatta resten av kvällen så var Berns rätt trevligt i jämförelse med Spyan. Gubbrummet var som vanligt fullt med medelålders, elitistiska män och vita baren var tom. Ni missade inget viktigt. Nu ska jag försöka sova några välförtjänta timmar för att sedan gå upp i ottan och plugga klart resten av min evighetsuppgift. Lillasyster och Jean-Luc sover redan bakom min rygg och jag ska göra allt i min (onyktra) makt för att inte väcka dom. God natt.
Det är sånna här dagar som gör att jag avstår från alkohol ett tag framöver. Egentligen skulle jag ha suttit ute på universitetet och gjort klart diverse, rätt viktiga, uppgifter. Istället ligger jag fortfarande kvar i sängen och förbannar nästan allt som hände igår. De onödiga sms:en, det eviga snubblandet i de där livsfarliga skorna och de hemskt opassande kommentarerna över en väns respektive. Jag är officiellt sämst. Ska nu försöka glömma alla felstavade sms och de graciösa piruetterna ner för stentrappan genom att duscha, äta och sedan träffa Annalinn. Hennes historier är alltid snäppet värre och får mina att låta som oskyldiga tonårsfyllor. Heja!
Sjukt bra dag! Springandes mellan olika föreläsningar och expeditioner och inte en själ lyssnar på vad man har att säga. De anställda på Csn verkar heller inte bry sig om att de skabblat bort min utbetalning utan kontrar lätt med ett; vi löser det. Betryggande om något. Regnat har det också, så F12-trappan lär vara lika dyngsur som i tisdags. Kan dock inte låta bli att vara på fruktansvärt bra humör! Vet inte vart det kommer ifrån och varför men jag vet att om jag inte slutar ifrågasätta det nu kommer det ha flugit sin kos till kvällen!
Jag har inte ett öre. Hade några hundralappar kvar men var tvungen att betala in en försenad telefonräkning. Filip är lika pank. Vid 12-slaget rullar de välförtjänta pengarna in. Under tiden har vi gått igenom kylskåp och skafferi ett antal gånger i hopp om att det ska dyka upp mat som är värdig att stoppa i sig. Dock har vi en massa bröd, men det blir lite tröttsamt att äta rostade mackor till frukost, lunch och middag. Filip, i sin desperation, har nu satt igång storkok; svampbuljong, varmt vatten och minimal alfabetspasta. Jag kan verkligen inte förmå mig att äta det. Det är under alla kriterier över vad jag kallar mat. Vi är en sorglig liten familj på Kristinehovsgatan 8 idag…
Idag hade jag min första dag i skolan. Nu får jag paus i tre dagar, välbehövligt! Blev lite mycket för min understimulerade hjärna med 1.5 timmes introduktioner. Hur som helst har vi fått en uppgift som skall var klar till första föreläsningen på torsdag. Peppad som jag är har jag redan skrivit klart den, heja framförhållning! Nu ska jag ta en lång promenad längs Söder mälarstrand och sen titta på Into The Wild.
Gårdagens kalas var verkligen ett utav de bästa någonsin! Inte nog med att alla var så fruktansvärt fina utan varenda människa verkade vara på strålande humör, underbart! Dock vill jag på något sätt upprätthålla det faktum att jag gjorde mig hemskt illa. Slant med en stor och livsfarlig brödkniv och istället för en skiva bröd fick jag en skivad tumme. Lagom onykter, och livrädd, försökte jag bita ihop och låta Lars plåstra om mig. Det höll väl sisådär under kvällen och jag skulle nog ha åkt iväg till något form av sjukhus som Ludvig påpekade. Men skam den som lämnar Kris födelsedagsfest för en mer eller mindre förlamad tumme! Mer plåster och sedan vidare till Spyan. Väl där inne inser jag inte att såret har öppnat sig ännu mer och blodet bokstavligen forsar ner från mitt stackars finger. I min ovetskap lämnar jag ett fint och blodigt handavtryck på dörren in till Vita Baren, sölar ner hela trappan och trappräcket. Vakten ser hemskt misstänksam ut men pysslar tillslut om min hand och jag kan återgå till festligheterna! Med mitt dåliga omdöme, som kommer efter att man har druckit i åtta timmar, bestämde vi oss för att efterfest var på sin plats! Framåt åttatiden fick det vara nog och jag begav mig hemåt i mitt stora, gråa hår. Tråkigt nog har jag, som tidigare nämnt, svårt att sova när klockan passerat morgon. Dock fick jag mig en sjukt bra förmiddag i alla fall med en kopp te, min sjukt spännande bok och Explosions In The Sky.
Kom precis från Kris och att säga hejdå är alltid lika sämst. Vi har ju setts hela sommaren och nu väntar en lång och mörk höst där resor till Paris inte är lika aktuella. Får försöka fokusera på allt som händer de närmaste veckorna så kanske jag inte saknar ihjäl mig efter honom. Bonne nuit!
För full för att inse att jag inte ska skriva någonting alls. Jag kommer säkert läsa inlägget imorgon och förbanna de grammatiska fel jag gjort, hemska verklighet. Jag har ingenting att säga förutom att jag tyvärr blir lika besviken nu som jag blev för ett tag sedan. Trodde jag kommit längre i processen, men icke. Ah, whatever. Jag ringde, inte kände jag mig bättre eller sämre för det. Jag fick dock ut de små irritationsmomenten som jag så gärna ville få bort från systemet. Det får väl vara ett gott tecken. Nu ska jag lyssna på de få låtar som faktiskt får mig att somna. Bland annat den här:
Middag på Terrenos Vinotek, hem och klä sig varmare sen vidare till Terrassen. Peppen för kvällen är min gamla Octopussy’s Garden-skiva. Kan inte bli bättre! Jag vill tillbaka till 2005 och lyssna på Soul Time med Shirley Ellis till klockan slagit alldeles för mycket. Shoppa på Charleston, dansa på Radio London, förfesta med Sky Saxon och efterfesta till Roky Erickson! Nostalgi till tusen. Måste ringa Ola och styra upp en egen liten modweekend snarast! Iihh, jag är glad och på sjukt bra humör!
Arvikafestivalen ‘05 och Modweekend ‘05.
Okej, jag glömde. Två låtar: Green Onions – Booker T & The Mg’s
Alltså jag vet inte riktigt vad som händer. Efter mitt och Annalinns fyratimmars-samtal insåg jag att jag är en tönt. När jag berättar om allt som hänt pirrar det lite i magen och jag känner mig som femton igen. Lika nervös nu som när jag skulle få min första riktiga kyss från min första riktiga förälskelse. Underbart! Dock har jag inte gått överstyr med min romanstisering som turturduvorna själva. Höra Annalinns larviga, förälskade röst är lite väl sliskigt och jag måste avfärda det med skratt för att inte bli allt för illamående. Bitterheten får aldrig underskattas, även fast jag är fantastiskt glad för deras skull! Vidare vill jag nog påstå att jag är rätt nöjd. Ett ord jag inte använt allt för flitigt den senaste tiden.
Hur som helst ska jag dra mig tillbaka till den bästa platsen i lägenhten; min säng. Ansträngningen idag har legat lite väl under det normala och jag tänker fortsätta med det till solen går upp. Medans jag väljer glass och film väljer Filip och Kim världens vidrigaste drink: vanilj-vodka + mjölk + svampsås. Yummie!
Jag hade en förträfflig kväll på Le Rouge. Kris är i Stockholm hela veckan och jag kan inte vara lyckligare!
Är det mitt humör som präglas utav mitt skrivande eller mitt skrivande som präglas utav mitt humör? Det gick över från att vara ett inlägg om det underhållande med nya bekantskaper till besvikelsen över sina gamla. Det är, som tidigare sagt, så mycket lättare att uttrycka det negativa.
Helt ärligt så blir det blankt. Efter nio rader skrivna inser jag att jag inte bryr mig. Jag orkar inte ta det du säger. Jag hoppas så innerligt på någon form av ånger och förståelse men inser att det inte finns där. Jag kommer aldrig få den upprättelse jag så gärna vill ha. Att sedan påstå att jag skyller allt på dig är kanske det dummaste och mest själviska du gjort. Nog för att min blogg är lite utav en klagomur, mitt humör efter en utekväll kan vara bittert och att jag är förvirrad upp till öronen, men du är inte källan till allt ont. Det finns fler som gör mig på dåligt humör. Hur som helst är du, tyvärr, en av dom människor som alltid kommer betyda lite extra. Den positionen valde du dig in i, frivilligt, för snart ett år sedan. Det är därför du blir mer ifrågasatt, det är därför du påverkar mig mer än andra. Dock bara så mycket jag tillåter.
Just nu, om du inte på riktigt gick till sömns, tillåter jag dig att ta reda på om det finns en funktion där man kan se hur många som faktiskt besöker lizzielane.se. Hemskt intressant.
Min dygnsrytm är inte vad den ska vara. Det ska genast stoppas genom att väckarklockan är ställd till klockan 09.00. Oavsett hur mycket, eller lite, sömn jag fått ska jag banne mig vara på fötter senast 09.15. Vidare skall mina skor putsas. Har köpt ny skokräm och tillhörande impregnering. Inte ett gruskorn, dammtuss eller liknande orenheter ska upptäckas när jag är färdig! Trodde jag skulle få tvättid vid tio men damen med plupp 119 hann före. Tiden får helt enkelt gå åt att läsa klart min bok om Napoleon Bonapartes. Har dock bara 10-15 sidor kvar och ser helst att den inte tar slut. Nåja. När eftermiddagen är oundviklig ska jag träffa Kris och planera för stora födelsedagskalaset på lördag, tema Marie Antoinette meets Ziggy Stardust. Peppen! Ska ge John Blund en chans nu, återkommer vid svårigheter.
