Det här inlägget är tillägnat Sheila. Jag kommer ihåg när vi träffades första gången, ungefär två år sedan, och hennes hår var mörkt, kort och lockigt. Hon hade en randig tröja, rött läppstift och blåa, tighta jeans. Hennes arm var/är prydd av en hemskt fin tatuering som jag blev lite avundsjuk på, då mitt största intresse på den tiden var grooves of the 60’s. Hon gav komplimanger för mina gamla femti- och sextiotalsklänningar, pratade om hennes resa till LA och att Filip och Oscar var dom raraste någonsin. Jag kommer ihåg min beundran över hennes avslappnade men skärpta sätt, samtidigt som jag inte ville verka sämre än henne, då hon verkade varit med om alla möjliga festligheter! Den känslan släppte efter fem minuter, Sheila är nämligen expert på att få en att känna sig som världens viktigaste. Hon lyssnar alltid med största intresse och ger råd som få människor någonsin kunnat gett mig. Jag kan fortsätta i evigheter men vill inte att damen i fråga ska få hybris innan våran utekväll! Hur som helst är hon bland det finaste jag vet och jag skattar mig lycklig som har henne som vän!
Leave a comment
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>