Kapitel 10 om pragmatics är sjukt intressant. Så intressant att jag beslutat mig för att skriva min milslånga uppsats om just detta. Självklart är det tröttsamt att sitta i timtal och försöka förstå skillnaden på homonymer och homofoner till jag plötsligt blir helt betagen av det faktum att författaren faktiskt försökt sig på ett skämt:
- Why is 6 afraid of 7?
- Because 789.
Trots genomgående läsning av kapitlet förstod jag verkligen inte hur jag skulle använda homofoni för att förstå skämtet. Stoppade all läsning och fokuserade bara på dessa två små meningar. Använde mig av alla möjliga lingvistiska termer men blev helt förblindad. Panik, stress och frustration över min oförmåga att förstå mitt favoritämnes skämt till jag slog igen boken och gick över till att läsa “The Great Gatsby”. Befrielse. Inga skämt baserade på homofoni där inte! Kunde dock inte släppa det och insåg mitt misslyckande med att gå in till Filip och fråga om hjälp. Det tog honom en sekund, om inte mindre, att se vad som (skulle) va roligt. Jag är sämst. Jag ska byta program. Eller plugga till ögonen blöder så jag förstår mig på torra, lingvistiska skämt.
Leave a comment
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Yay, det är ännu roligare för att 6 och 9 är geometriskt homografiska! En (inte geometrisk) homograf är kanske homonym, så jag tycker det håller
Så sjukt djupsinnigt, skulle aldrig ha fattat om jag inte fått googla