Det är bara att ta det för vad det är; förälskelse. Ja, jag är nog lite mer påverkad av kvällens intag av vin än vad jag trodde, dock kvarstår faktum att vissa människor förbryllar mig. Trodde jag hade kontroll och organiserat upp det på det viset att jag bara kunde strunta i vad som hände. Men icke (upprepar uttryck alldeles för ofta). De uppenbarar sig som blixtar från klar himmel och jag kan inte göra annat än att bli förtrollad. Jag vill sätta fotnoter och paranteser till allt jag skriver för jag är en stor parodi och klysha av mig själv. Gamla vanor av ointresse utåt, skräck och pranoia inåt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte hur jag ska reagera. Min totala oförmåga till konkreta svar är som bortblåst och det enda som är viktigt är hur jag representerar mig; hur jag säljer mig på bästa sätt utan att verka påstridig. Till skillnad från förr i tiden vill jag säga allt rakt ut, strunta i de förutbestämda reglerna och bara projicera mina tankar och undringar. Är så trött på att jag måste hålla allt hemligt, är så trött på att omformulera allt så det passar de jag faktiskt gillar. Allt är bullshit, säger jag rakt ut vad jag tycker blir det fel, säger jag det inte alls slutar det med besvikelse. All right, rakt ut: jag gillar hela din uppenbarelse och finner dig så sjukt intressant. Mer än så är det inte. Men det räcker. Du är alldeles för spännande för att jag ska kunna släppa dig och det enda botemedlet är att hitta någon som kan ersätta din karaktär. Allt blir för komplicerat annars. 300 rader till skulle inte räcka för att täcka mitt ostillade (nej, det är inget ord) sinne. Det får sluta här. Puss och god natt.

Jag har tråkigt. Så tråkigt att den här konversationen är rolig:

Devi
VAAAAR är lizzie?
12:27am
Lizzie
vaaar är deviiii?
12:27am
Devi
VAAAAAAAR är lizzies foo foo?
12:27am
Lizzie
DÄÄÄRRR är lizzies FOOFOO!

Måste sova. Nu.

Söndagar är värdelösa. Dagen började bra med eftermiddagsfika på Vurma med Sandra och Ludvig. Ett flertal timmar senare har all aggression från de senaste utekvällarna eskalerat i raketfart. Idiotiska kommentarer, övermod och fruktansvärt mycket egoism. Man blir så besviken när människor som man förut sett som rättskaffens, i de flesta bemärkelser, visar sig vara kompletta idioter. Det hade säkert visat sig förr eller senare men nu blev det lite väl tydligt med tanke på mitt alldeles för nyktra status. Häver ur sig högst opassande kommentarer och spelar på sin självutnämnda “creddighet” så pass mycket att det går över i förakt mot åhöraren. Värdelöst.

Idag är en sådan här dag som jag önskar att jag kunde skriva ut namn, svära och använda mig av metoder som smutskastning. Mitt förut så goda humör förgås av besvikelser. Jag vill också häva ur mig otäckheter. Förbanna de som gör mig till en bitter och likgiltig människa, för att vara så klar som möjligt; de som gör att jag tappar hoppet om folk. Nu är allt en gnutta överdrivet pga av veckoslut och andra tråkiga faktorer, dock kvarstår det faktum att människor är det bästa jag vet och när dom beter sig illa blir jag besviken. Det är nu det skulle behövas en paus. Två veckor till det varmaste och mest bekymmersfria ställe någonsin. Ladda om och återfå peppen som jag begravt någonstans längst in bland gångertabeller och oregelbundna verb. Söndagen får ha sin gång och imorgon kan jag bedyra er om min humörsvängning till det positiva.

Klockan är alldeles för mycket, egentligen borde jag krypa ner under täcket och somna på två röda sekunder. Dock har jag inte elva öl i blodet, smärtande fötter och ångest över spenderade pengar. Ingenting att somna bort ifrån med andra ord. Jag har en vit vecka. Går ut nykter och gillar det. Det är hemskt spännande att observera sina vänner bli fullare och fullare för varje sekund. Den ena godingen efter den andra får ur sig de mest egotrippade fraserna, osammanhängande berättelserna och en och annan lam raggningsreplik. Säljer sin personlighet med vinnande argument, dyr ny jacka eller mängden alkohol i blodet. Jag vet själv att jag blir sådan men; det är förvånansvärt hur öppna alla blir. Kastar ur sig saker som jag säkert egentligen inte ska få veta, de räknar kallt med att jag är onykter, och inte minns någonting dager efter. Hur som helst har det varit sjukt trevligt och även fast min gode vän bitterheten uppenbarade sig runt två-tiden finns det ytterst lite att klaga på. Imorgon kommer jag vakna upp med inbillad bakfylla; huvudvärk och trötthet över det normala. Löser allt genom att plugga på SP med Sofia hela eftermiddagen. Hej.

Jag har två uppsatser att skriva, två böcker att läsa klart, 22 meningar att översätta, sex kapitel att läsa i The Norton Reader och fyra diskussionsämnen att komma på. Allt ska vara klart onsdag/torsdag. Förstår inte hur det kan komma till detta. Jag strukturerar, planerar och organiserar allt in i minsta detalj, tror mig ha koll på det mesta. Icke. Dock kommer allt gå strålande. Har laddat upp med “pianomusik” ala Aphex Twin. Två dagar av isolering att vänta!

I think this is one of the most disturbing things i’ve ever seen.

- What are you wearing?
- Pardon?
- What are you wearing?
- … Short shorts.

Å andra sidan har jag nu hittat mitt livs stora kärlek- Brandon. Herre gud. Skådat ett vackrare leende?

Jag skulle vilja låna lite egenskaper av folk. En ödmjukhet hit, ett tålamod dit. Trots detta är jag inte bara van med mina manér, jag är rätt nöjd också. Det var svårare att inse fakta förut; tänk om jag skulle ändra på mig. Principer brutna, hemska tanke! Numera vet jag att jag att en “öl eller två” är aldrig mindre än fyra, matematik kommer aldrig intressera mig och min fäbless för karlar med lockigt hår kommer säkerligen aldrig avta. Det fina med det här är att jag kan akta mig mig lite extra mycket. Kanske inte alls gå ut när konceptet lyder “en öl eller två”, och jag ska upp dagen efter, eller när Cristian charmar en lite extra mycket efter att ha lagt lockarna rätt. En egenskap jag lätt skulle avstå är min totala svaghet när det kommer till frestelser, som de ovannämnda. Jag gillar min spontanitet, men mitt sinne för konsekvent tänkande i en spännande situation blir som bortblåst. Jag är inte naiv och förstår konsekvenser av mitt handlande (tyvärr), dock låter jag ibland min äventryslystna sida segra över mitt sunda förnuft. Ibland går det fruktansvärt dåligt, ibland helt förträffligt bra! Tror att det enda jag försöker säga är att jag hellre tar chansen än att undra vad som kunde ha hänt! Heja!

Jag hänger inte med i svängarna. Kvällen började med en helt magnifik spelning med Cut Copy. Frid och fröjd. Vidare till Berns och trängsel. Mitt förut så gemytliga humör dalar lika fort som peppen kom efter min fördigskrivna tenta. Pga av några få människors beteende börjar jag armbåga folk i magen, puttas och tränga mig genom folkmassorna som en annan ångvält! Jag blir så frustrerad! Min sansade och kontrollerade sida bryts ner katastrofalt fort efter några uttalanden och kvällen tar en helt annan vändning. Med skoskav, huvudvärk och spöregn i luften går jag i alla fall till Spy Bar för att försöka få upp humöret. Misslyckas totalt och tar mig sedan an en gammal kär känsla av bitterhet. Lämnar vimmlet besviken och missnöjd.

Dock får jag sällskap hem av en mycket trevlig ung herre och mitt humör skiftar från bitterhet till gladlynthet (ifrågasätt gärna böjningen av ordet). Någon timme senare traskar jag sedan hem efter världens bästa efterfest i Hornstulls lite “finare” delar och finner mig själv rätt nöjd med kvällen, i cirka trettiotvå sekunder… Vid Seven Eleven sluter tre polska karlar upp till mitt sällskap och frågar mig de mest osammanhängande, underliga och obehagliga frågor jag någonsin varit med om. Traskar fortare och fortare upp mot Kristinehovsgatan för att ruska av mig mitt bihang men märker snabbt att vederbörande inte tänker lämna mig. De följer mig till min port och vid det här laget har jag ringt upp mitt tidigare resesällskap för att få dom att förstå att; jag är inte på något plan intresserad av att konversera med er. Fungerar inte. När jag sedan står vid porten sliter en av monsterna tag i min telefon och kastar den mot trädet utanför ingången. De skriker och gormar och jag går sakta fram och plockar upp telefon medans jag väntar på nästa handling. Inget händer. De kallar mig för några vedervärdiga uttryck och går argt därifrån medan jag snabbt som tusan låser upp porten och springer in i hissen. Trygg bakom lägenhetens väggar men min övertygelse om att aldrig någonsin gå hem själv växer sjukt mycket för varje utekväll…

Nästan en veckas isolering har varit det bästa på länge. Ingen telefon, inget Facebook och bara massa böcker. Nu stundar en skräckinjagande tenta framför mig, 6 timmars salstenta för att vara exakt. Dock får jag se fram emot kvällen, Cut Copy spelar på Debaser Medis och peppen är total! Jaja.

Avbrottet från studierna den här veckan kom i form av valvakan i tisdags natt. Gick och la mig vid åtta-tiden efter att ha följt Filip och Fredriks “Racet till Vita Huset”, blandat med SVT:s halvtråkiga reportage och 4:ans trötta kommentatorer. Hur som helst var det värt att sitta uppe och jag fick för några timmar slippa tänka på relationerna mellan hyponymer och metonymer.

Förra veckan var det Halloween, bland annat.

Vi firade Luddes 24-årsdag på Tranan

John var där

och Elsa

Dagen efter gick jag och Elsa till Riche

Sen vidare till Berns

med Alek

och Rasmus

I fredags var det maskeradfest på Narvavägen

Det fanns skumma djur där

Sen ville Christian att nallen skulle le…

Jag var inte så duktig som jag trodde på att karva leenden på teddy-björnar. Christians knä fick ta smällen istället för nallen…