Det är bara att ta det för vad det är; förälskelse. Ja, jag är nog lite mer påverkad av kvällens intag av vin än vad jag trodde, dock kvarstår faktum att vissa människor förbryllar mig. Trodde jag hade kontroll och organiserat upp det på det viset att jag bara kunde strunta i vad som hände. Men icke (upprepar uttryck alldeles för ofta). De uppenbarar sig som blixtar från klar himmel och jag kan inte göra annat än att bli förtrollad. Jag vill sätta fotnoter och paranteser till allt jag skriver för jag är en stor parodi och klysha av mig själv. Gamla vanor av ointresse utåt, skräck och pranoia inåt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte hur jag ska reagera. Min totala oförmåga till konkreta svar är som bortblåst och det enda som är viktigt är hur jag representerar mig; hur jag säljer mig på bästa sätt utan att verka påstridig. Till skillnad från förr i tiden vill jag säga allt rakt ut, strunta i de förutbestämda reglerna och bara projicera mina tankar och undringar. Är så trött på att jag måste hålla allt hemligt, är så trött på att omformulera allt så det passar de jag faktiskt gillar. Allt är bullshit, säger jag rakt ut vad jag tycker blir det fel, säger jag det inte alls slutar det med besvikelse. All right, rakt ut: jag gillar hela din uppenbarelse och finner dig så sjukt intressant. Mer än så är det inte. Men det räcker. Du är alldeles för spännande för att jag ska kunna släppa dig och det enda botemedlet är att hitta någon som kan ersätta din karaktär. Allt blir för komplicerat annars. 300 rader till skulle inte räcka för att täcka mitt ostillade (nej, det är inget ord) sinne. Det får sluta här. Puss och god natt.
Leave a comment
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>