Jag finner mig själv rätt tråkig för tillfället. Mitt normala tillstånd av nervositet, upprymdhet och frustration verkar ha avtagit den senaste veckan. Jag är tacksam i den mening att jag har full fokus på annat, till skillnad från mitt annars konstanta analyserande av humör, karlar och beteenden. Dock är det sistnämnda så fruktansvärt spännande. Undra varför, inte förstå hur och vad det var som hände. Världens bästa frågeställningar som ingen någonsin kommer få konkreta svar på. Men är inte det poängen? Vi ska sitta där förvirrade upp över öronen och bara bli irriterade, eller varför inte hänförda, över konstiga sms, skumma förslag eller oklart kroppsspråk. Hur som helst befinner jag mig inte i de situationerna för tillfället. Jag känner snarare för att åka till mamma och pappa ett tag för att få plugga ifred, ta långa promenader med Lulu och få lagad mat varje kväll.

Tar och kommer tillbaka när det vankas tenta.