Ibland önskar jag att jag kunde skylla allt på en människa. Tyvärr är det inte så enkelt. De jag träffat ute är oftast helt magnifika, de gör min kväll och jag skulle inte byta bort ett enda samtal. Dock kvarstår faktum att jag är så enkel. Det irriterar mig. Får jag inte som jag vill blir jag sur och motvillig till allt och resten av kvällens trevligheter blir som bortglömda. Att halva min väska försvann känns förläget att ens uttrycka då det har hänt mer gånger än vad som går att räkna på högerhanden. Jag vill dock skylla på det, men jag kan inte för jag vet den riktiga anledningen: besvikelse. Besvikelse över att det aldrig slutar som jag vill. Är så trött på att någonting ska bli stulet, att mitt bankomatkort inte fungerar och att den som jag helst av allt vill träffa inte ens är där.
Ska till skolan om fem timmar. Det enda som får mig att fortsätta är “ditransitive verbgroups”. Lamt i de flestas ögon men i mina är det så intressant att allt annat blir trivialt. Hinna med drygt fyra timmars sömn är nog. Dessutom har Elsa födelsedagskalas imorgon och inget kan gå fel. Jag lovar…!
Leave a comment
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>