Twenty second time around

Jag började skriva om hur vissa människor aldrig utvecklas. Att samma uppblåsta manér fortfarande sitter i sen tonåren. Ju mer jag skrev desto mer insåg jag att jag inte kunde bry mig mindre. Det är helt sjukt skönt att inse att jag i alla fall har gått några steg framåt sen mina tonår. Att människor som inte beter sig ordentligt är totalt värdelösa och inte förtjänar uppmärksamhet till de visar motsatsen. Ah well. Nu sär det dags för föreläsning i Discourse Analysis, mitt favoritämne! Heja.

Leave a comment
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>