Igår gick jag, Annalinn, Thea och Olle till premiären av Gräsfolket. Sjukt trevligt!

Olle och Thea

Annalinn

Olle och Olle

Hanna

Elsa

Tove

Vargen med vän

Annaklara

Emilia, Adam och Aleksander

Amina och Emilia

Livia och Adam

Komma hem till färdigbredda mackor, en kopp te och CSI händer bara i Örebro. Dels för att mamma inte bor i Stockholm och dels för att jag inte har någon tv. När sen kvällen har präglats av gamla godingar kan det sjutton inte blir bättre. Dom här grabbarna får mig att skratta minst lika mycket som när jag var sjutton, heja!

Jag är born and raised i en stadsdel som heter Adolfsberg. Den ligger ungefär två och en halv kilometer från Örebros mittpunkt och har allt från Globen till golfbanor. Mitt i allt pluggande tog jag en paus och cyklade runt till alla ställen som gör Adolfsberg till en sån där plats jag alltid vill komma tillbaka till. Tänkte dela med mig lite av det.

Det är tre gator som ligger bredvid varandra och har alla formen av ovaler så istället för att bekymra sig med deras högst snarlika namn säger vi Västra-, Mellan- och Östra Gården (där jag bor).

Bakom huset ligger min favoritkulle aka pulkabacken. När man var fem år var den här branta skapelsen mitt Mount Everest och när jag var sex åkte jag från toppen hela vägen ner på små, små skidor. Mäkta stolt.

I Adolfsberg bor det inte så mycket kändisar och det närmsta vi kom var gubben som bor i det här huset. Han är nämligen skaparen bakom Kronblom. Dock var hans jobb aldrig lika intressant som att tjuvbada i hans pool.

På den här skolan gick jag i nio år. Eller inte riktigt den här skolan. Den byggnaden jag trampade runt i mina uppblåsbara ryggsäckar och turtles-tischor brann upp ett år efter jag gått ut nian. Så ombyggd, nybyggt, uppbyggd, så här ser den ut idag.

En bit ifrån skolan ligger Sommarro. Det är en gigantisk skog med alla sorters blommor och det här lilla caféet.

Bakom caféet ligger ett stort grönområde där vi spelade brännboll med skolan, gjorde tipspromenader med fritids och drack vår första folköl.

Det här huset kallades Templet och när man druckit sina tre folköl så gick dom tuffa och satte sig på trappan och pussade sina killar så alla andra kunde se. Jag vågade nog aldrig.

Om man åker ännu längre in i Sommarroskogen kan man hitta dom här godingarna.

Hemskt stor kontrast med tanke på alla tusentals hus som ligger precis bredvid.

Hus man knappt får titta på.

Längst bort i Adolfsberg ligger Brunnsparken. I Brunnsparken finns det restauranger, teatrar och Regnbågar. I Regnbågen dansade jag och Annalinn till Mary J Blige och DMX. Vi var de häftigaste någonsin.

Vi har också en Glob. Hemskt mycket fulare, but still, en alldeles egen Globen.

Detta är Parkteatern som dom målat i den grådaskigaste färgen någonsin. Innan var den gul, grön, blå och vit. Sjukt mycket finare!

På min väg hemåt tog jag en hemskt lång omväg ut till Annalinns gamla hus. Det är så långt bort från civilisation att man kanske inte riktigt förstår. För att illustrera detta lite extra har jag spelat in den här videon som visar att det inte finns något annat än gräs och en häst.

Detta är Annalinns gamla hus. I det här huset pratade vi om killar, Kents nya skiva och hur snygg Mick jagger var. Plus att jag blev av med min hångeloskuld till en kille med lockigt, svalligt hår på Annalinns sängkant. Det var nog bland det pirrigaste och konstigaste jag varit med om. Men hemskt fint!

Sen cyklade jag hem för at ta kort på våra konstiga gators namn.

Och nu är jag så trött att jag måste sova. God natt Adolfsberg!

För er som inte riktigt förstod er på de två bilderna nedanför, eller vad jag sysslar med över huvud taget så tänkte jag ge er en utförlig förklaring. På engelska.

“Indirect object, then, is either the first of two NP sisters of a Vgrp bearing a [ditrans] feature (as in [26]) or the NP daughter of a PP which is a sister of a Vgrp bearing a [ditrans] feature (as in [32)). As for direct object, as well as being the NP sister of a Vgrp bearing a [monotrans] feature, it can in addition be either the second of two NP sisters of a [ditrans] Vgrp, or the NP sister of a [ditrans] Vgrp which also has a PP sister.”

Comprende?

Ska sätta igång dagens plugg och idag ska jag koncentrera mig på detta:

och

Punkt.

Jag känner igen alla tecken; små detaljer som förut spelade så stor roll står jag likgiltig inför. Största förändringen. Det följs sedan av otacksamhet och, kan ibland till och med övergå i det jag länge försökt hålla mig borta från, bitterhet. Tror dock inte att det kommer ta överhand då jag inte grämer mig över det som gått förlorat, eller ännu värre, det jag medvetet kastat bort. Den här gången gillar jag läget, är bara inte säker på att andra kommer göra det. Jag saknar inget, jag vill inget ha förutom det jag får och ångrar inget jag inte gjort. Trodde nämligen att det här inlägget skulle kanalisera min ilska över ännu ett bortkastat tillfälle. Men ju mer jag skrev desto mer insåg jag att det är precis så här jag vill ha det. Är hemskt nöjd.

Örebro igen, vilket betyder plugga minst tio timmar per dag. I don’t like it, men det måste utföras för att tentan skall gå galant. Hur som helst tänkte jag unna mig själv ett avsnitt av min nya favoritserie innan jag börjar. Heja!

När hela dagen har gått åt till att vara bakfull tyckte jag att det var på sin plats att se en film med ett lyckligt slut. Är medveten om att det är lite av en spoiler att basunera ut slutet på en film, men jag hoppas att de flesta redan sett den här och finner den förträfflig oavsett om de vet ifall den slutar lyckligt eller inte. Hur som helst är den rankad som nummer 1 på Imdb:s “Top 250 Videos”, vilket är förståeligt med tanke på alla egenskaper filmen besitter. Dock vill jag nog påstå att the second runner upp på nyss nämnda lista är mer värdig en förstaplats.

Jag gillar att hänga med mig själv. Under åren som gått har vi blivit riktigt bra kompisar och har, för det mesta, sjukt kul ihop. Till våra favorit-sysselsättningar hör långpromenader runt Reimersholme, läsa böcker på tunnelbanan, i gräset, på caféet, vid vattnet och i soffan, för att sedan komma till det vi gillar mest, gå på Cinematekets alla fantastiska filmvisningar. Försvinna bort, om ens för en timme eller två, för att sedan reflektera över mästerverk som Belle De Jour eller Matrimonio all’italiana, som jag för övrigt såg idag. Ack så fagra Sofia Loren i hvudrollen och inte att förglömma sofistikerade Marcello Mastroianni. Jag vågar nog påstå att det här kommer bli lite utav en favoritfilm. En och en halv timme flög förbi fortare än jag hunnit reagera över tiden och besvikelsen över att filmen faktiskt var slut var total! Se den, köp den, ladda hem den, do as you like, hur som helst lovar jag att ni kommer gilla den!

Jag längtar till sommaren. Jag längtar till det där ögonblicket när jag går utanför dörren och får smärre panik över den tryckande värmen, går in och tar med mig tre flaskor vatten, knyter min seglarsjal runt huvudet och viftar med solfjädern i högsta hugg! Jag klagar ofta över att det är för varmt men innerst inne är det det bästa jag vet. Sommaren är nämligen mitt rehab från allt som tynger mig och när hösten kommer är jag beredd på det mesta. Jag tänkte förutspå den här sommaren att toppa höjdarår som 2006 och 1994 bara genom att låta allt ha sin gång. Kan inte misslyckas!

‘

Picknick i Tantolunden (2007)

Champagne-picknick vid vattnet (2008)

Arvikafestivalen (2006)

Versailles (2008)