Jag känner igen alla tecken; små detaljer som förut spelade så stor roll står jag likgiltig inför. Största förändringen. Det följs sedan av otacksamhet och, kan ibland till och med övergå i det jag länge försökt hålla mig borta från, bitterhet. Tror dock inte att det kommer ta överhand då jag inte grämer mig över det som gått förlorat, eller ännu värre, det jag medvetet kastat bort. Den här gången gillar jag läget, är bara inte säker på att andra kommer göra det. Jag saknar inget, jag vill inget ha förutom det jag får och ångrar inget jag inte gjort. Trodde nämligen att det här inlägget skulle kanalisera min ilska över ännu ett bortkastat tillfälle. Men ju mer jag skrev desto mer insåg jag att det är precis så här jag vill ha det. Är hemskt nöjd.
Leave a comment
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>