Jag har tittat på filmen Confessions Of A Shopaholic i nio minuter och jag måste nog säga att det är det sämsta jag har sett sen Pledge This släpptes. Jag kommer inte ens att ge den en chans till förbättring utan fortsätter på mitt Gossip Girl-maraton som planerat. Se inte filmen. Waste of time.
Men alltså jag visste att jag skulle bli hooked men inte att hela min vardag och humör skulle präglas av denna beroendeframkallande serie. Jag trodde inte heller att jag kunde resa mig efter tre ljuvliga säsonger med Arrested Development, trodde att så här bra blir det inte på ett tag. Men ack så fel jag hade. Gossip Girl är det bästa jag vet och kan inte förmå mig att sluta maraton-kolla på hela första säsongen. Jag vill ligga med en Chuck, ha en Dan till pojkvän med Nate’s good looks och en bästis som Serena. Måste kolla på ett till avsnitt. Nu.
Idag har hela eftermiddagen gått åt till att spela Sims 3. Jag ä l s k a r Sims. Bara så att ni vet. Om ni undrar vart jag tagit vägen i sommar så sitter jag garanterat framför datorn och är otrogen mot min über-rika man, får 2 x trillingar och bygger hus större än Dalsland.
Jag blir fnittrig av karlar. Är inte det helt sjukt underbart så vet jag inte vad! Igår var vi åter igen på Kåken för att hälsa på allt Gräsfolk, nyktra som aldrig förr. När vår ork till att trängas reducerades till noll satte vi oss i de nya sofforna. Nu får man inte glömma att jag och Annalinn kan bli uppspelta av praktiskt taget ingenting men när det kommer en ståtlig karl i vår väg kan den geniuna glädjen och förut lite kontrollerade skrattet övergå i rent tonårsfnitter. Jag brukar inte vara nervös av mig och frågar mig därför vad detta kan bero på? Jag lägger mina pengar på att dom har ett sjätte sinne. Ett sjätte sinne som väcker den där märkliga känslan av förundran, nyfikenhet och en ohämmad känsla av att just fnittra. Har sjutton ingen bättre förklaring!
Efter F12 + efterfest så spritter mina sällskapsnerver något så fruktansvärt. Framförallt så saknar jag människor så fruktansvärt mycket. Om det är gryningen eller alkoholen som gör det vet jag inte, kanske en blandning. Det väsentliga är att min längtan efter han med den ödmjukaste inställningen till allt, han som får mig att skratta åt hans galanta stepp-kunskaper och hon med en virvelvind i bagaget är helt sjuk. De, bland många, gör mig alltid på så bra humör att jag vill stoppa dom i en liten ask och plocka fram dom när jag än behagar. Åh. Ja, alkoholen gör sitt nu och jag får nog avsluta med att göra reklam för ytterligare fantastisk musik.
(Speed of Light, heja!)
Det bästa är att jag vill posta varenda låt som Rasmus lagt upp på addicts.se på senaste tiden. Det sämsta är att det vore ju helt omoraliskt att lägga upp låtarna som Rasmus redan postat. Så istället slår jag ett slag för hela sidan och vågar nog ge mig på ett påstående som säger att den är bland dom bästa musikbloggarna någonsin.
(Klicka på bilden för att komma till sidan)
Ja, men jag gör nog lika mycket reklam för den här som alla andra gör. ENJOY!
Idag tänker jag lite extra på Knippet. Hon är det finaste jag vet.
Nej men nu har det gått för långt. Jag har jobbat på WeSC ute i Ropsten i några dagar och vikt kläder till fördärvelse, hjälpt vilsna 13-åringar med vilken storlek på jeans dom ska ha och stressat kunder ur min kassakö för att nästa ska hinna fram. Dock blir allt tusen gånger lättare när man har grymma arbetskamrater som livar upp stämningen med “kast-med-litet-knytte-med-skräp-i-den-gigantiska-skräplådan”-leken, “försöka-lära-sig-skate-trick-av-17åriga grabbar-som-redan-är-proffs”-leken för att inte tala om “gissa-dagskassa-och-vinn-ett-flak-öl”-leken. Jag var bra på en av lekarna. Resten behövs det sjukt mycket mer träning på.
Nu var det ju också det här med att leka på arbetsplatsen. Speciellt med 17-åriga yrväder till grabbar som charmar en med serenader framför kunder, gör kick-/back-/hand-flip över kassabordet och gör blombuketter av trasiga jeans. Jag faller direkt och nu har jag helt ärligt en crush på en sjuttonåring med kepsen bak-och fram. What to do, what to do.
