Två glas vin gör så mycket med min ömtåliga kropp att jag förvånas över hur simpel jag egentligen är. Min saknad över de senaste tre åren är enorm. Den så förut kontrollerande känslan av att gå vidare, läka och bli bättre på allt jag förut var så övermäktigt dålig på har ersatts av ett stort svart hål. När man börjar inse alla grunder, alla varför och därför, så förstår jag. Jag vet precis vad som tynger mig och jag vet precis vilka misstag jag inte ska göra igen. Aldrig varit mycket för att uttrycka till fullo vad saker och ting handlar om men det spelar ingen roll, så länge jag förstår så räcker det gott och väl. Jag vill skriva att det gör ont men vågar inte för att det är inte rätt ställe. Det ska pratas om med rätt människor, i rätt miljöer, som kan sin sak. Just nu kunde jag inte bry mig mindre. Det gör ont. Överallt. Men det blir bättre. Det enda jag kan göra är att fokusera, titta vidare på alla filmer och serier som gör mig helt knasig av romantik, lyssna på min pianoklinkande musik, jobba till huvudet blir tomt och behålla dessa rutiner till saker och ting faller på plats. Det är ett jobb i sig, men det är värt det.
Leave a comment
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>