För omväxlings skull lyssnar jag på det här idag:
I lördags intog damerna Annas hus ute på landet med ost, vin, kladdkakor och frukt. Sjukt mysigt.





Efter en sen natt framför Borta Med Vinden somnade jag med dom här godingarna.

Vaknade med samma kompis.

Innan hemgång blev det söndagsfrukost.
Jag sitter på ett kontor och stirrar in i en dataskärm åtta timmar om dagen. Ibland måste man ta ögonen från arbetet och underhålla sig med andra människors totala saknad av omdöme… Idag är en sån dag!

Allt tar sån tid. Nu när jag äntligen har lite koll på vad min framtid ska innehålla så sinar tålamodet vid minsta hinder. Jag ska som tidigare nämnt ta körkort. Fort ska det gå, hade jag tänkt. Inser dock att det kommer ta åtskilliga månader innan den rosa lilla plastbrickan får inta hedersplatsen i min turkosa plånbok. Det är körkortstillstånd hit, handledarutbildningar dit, för att inte tala om alla extra kostnader som tillkommer vid minsta pappersinlämning. Som jag minns det, när jag försökte ta det första gången, så var det inte hälften så här krångligt. AH WELL. Enough complaining.

Det här är det deppigaste på länge. Varför har jag slutat hålla koll? Nu missar jag bandet med stort B, inte på grund av dålig ekonomi, dålig timing eller ointresse, utan för att det är SLUTSÅLT. Sjukt dålig meningsuppbyggnad för att irritera lite extra mycket. Helvete.
