Jag har varit ute lite på senaste tiden. Två gånger, för att vara exakt. Först kom Cristian och Hanna på besök sen var det hemvändarlördag för utflugna Örebroare. Hemskt trevligt. Det såg ut typ såhär:
Förfest med frukt och vin.
Efterfest.
Bakisfest.
När man skrivit ett inlägg här så kan man använda tags, som alla vet. Jag skrev ett långt inlägg nyss (tog bort det i och för sig) och visste inte vilka “tags” jag skulle skriva. Det fina är ju att det redan finns en lista på de man använt mest och jag tycker de representerar den här sidan ganska bra.
andrea berlin cinemateket csi dröm drömmar dramatik födelsedagskalas förbannad fiktiv gossip girl harry potter jessica jobb kärlek karlar klyshor knippet kris kryptisk män marie antoinette miike snow nykter pampigtparanoia paris phoenix plugga prylar serier söndag sjuk sova spy bar stormtrooper tennis the office utekväll
Tror dock det ändrats lite på senaste tiden men jag gillar det. Speciellt att Phoenix är solklart störst. Så det ska vara.
Det lyxigaste med tv är att man får allt serverat. De kvällar jag lagt mig tidigt har alltid samma reklam dykt upp en eller fler gånger och det är anledningen till att jag fått sån lust att skriva igen. Det är oftast musik som sätter igång det av olika anledningar och den här gången är det reklamen för Absolut Vodka. Jag hörde låten första gången när jag såg Marie Antoinette och den får mig alltid att tänka på sommaren jag var i Versailles. Varför de valt den här låten vet jag inte, jag vet bara att introt är bland det finaste som finns.
Jag har lite svårt att sova om nätterna. Och såhär i Twilight-tider så var jag bara tvungen att titta lite extra på intervjuer med R-Patz, som Perez Hilton så vackert kallar honom (och ja, jag är 11,5 och blir smått besatt av snygga skådespelare, och ja, jag älskar att läsa skvallerbloggar). Nu är det så att jag, sen första filmen, trott att jag på riktigt kommer träffa honom, vi kommer bli kära och leva lyckligt i alla våra dagar. Han har liksom känts mer tillgänglig än andra godingar till skådespelare. Om det är för att vi är lika gamla, för att han har så sjukt avslappnad stil till allt och skrattar åt de mesta eller om det bara är så att universum har bestämt att vi hör ihop, det vet jag inte. Men snart. Jag ger det max ett år innan Robert blir störtkär och Veckans Nu publicerar bilder från vår förlovning. Ett år. Kom ihåg det nu.
Idag har jag tvingat ut mig i snöstormen, beställt flygbiljetter och längtat efter lillasyster. Hon kommer hit på torsdag och vi tänkte inleda hennes vistelse med ett besök till biosalongen. Som jag har väntat! På båda. Med med båda menar jag Edward Cullen OCH liten Jessica.
Min mor har alltid sagt att jag står med ena foten i det förflutna. Hon har så rätt. Det är nog inte så lyckat i alla lägen då det oftast slutar med att jag romantiserar det som varit och är som förblindad för vad som händer i nuet. När jag tänker efter så är det inte alls bra. Förutom när jag ska skriva om gamla flammor, vilket är bland det roligaste som finns. Så om jag glömmer detta negativa karaktärsdrag för någon minut, eller två, och gör någonting positivt av det så blir det ungefär så här:
Min dåvarande arbetsplats gjorde mig miserabel. Den fredagen slutade allt i gråt och tandagnisslan och min enda lösning var att åka från stan för att söka tröst hos fina vänner. De kommande timmarna spenderades i en pool med fler och fler vänner som dök upp från ingenstans. Festen var till slut ett faktum och jag satt mest och njöt av att slippa min tyrann till chef. Bredvid mig hade jag en bekant som under de kommande timmarna skulle bli mer och mer intressant. Jag var invirad i en filt, då badandet hade kylt ner mig avsevärt, och vred diskret stolen mot hans så jag bara kunde fokusera på vad han hade att säga. För att ge honom lite hintar över mitt intresse så stack jag mina frusna tår under hans stolsdyna och han frågade om jag frös. Självklart, lite sådär oskyldigt och ynkligt, svarade jag ja och han la snabbt sin kofta över mina egentligen inte alls så kalla fötter. Vad som hände sen är lite utav en dimma, då en blandning av ilska och sorg över förlorat jobb, gjorde att jag inte var sen med att fylla på mitt tomma vinglas.
Han smet iväg åt ett håll och jag åt ett annat till min flaska vin var slut, stora mängder vatten var drucket och jag ville träffa vederbörande igen. Så jag letade snabbt upp en anledning att gå fram till honom. Hittade en flaska med för stark alkoholhalt och sa att vi “måste gå någon annanstans och dricka för annars vill alla andra ha”. Självklart hade jag inga intentioner att faktiskt dricka ur flaskan, då sprit aldrig varit min grej, utan att komma iväg med denna söta grabb. Vi gömde oss bakom en lekstuga och började hångla efter kanske en halv sekund. Folk började röra sig runt oss och vi sprang snabbt som attan för att leta på ett bättre hångelställe. Under detta sökande minns jag hur mitt adrenalin gick upp bara av att titta på honom. Det var något outforskat, spännande och någon gemenskap som jag inte hade känt på en väldigt lång tid. Vi hittade till slut en villatomt som verkade mysig nog för hångel och de kommande minuterna var jag så otroligt förbluffad över hur rätt allt kändes. Som att vi känt varandra i tio år och ingenting var pinsamt, underligt eller osäkert. Lysen tändes och som två rådjur i strålkastarljuset gick vi snabbt därifrån och tillbaka till festen. Kort därefter försvann han och hans vänner och jag var kvar i huset och avnjöt en natt med pianospelande och historier om tonåren.
Dagen efter kändes det lite tomt. Som om något fattades mig, till jag fick ett sms från vederbörande som frågade hur allt var. Dagen därpå åkte jag hem till honom och stannade i tre dagar. Vi drack vin, pratade om allt mellan himmel och jord, lagade mat, gick på promenader och fick nog helt ärligt inte nog av varandras sällskap. Det fina var att det inte tog slut. Det tog ett bra tag innan samtalsämnena sinade och det gör honom till en av dom där jag alltid kommer komma ihåg.
Puss
Jag är lat och postar en video jag redan lagt upp. Men Brandon tål att tittas på fler än en gång!
Jag var hos Andrea i några dagar och firade hennes födelsedag, sjukt trevligt!
Middag på Berns Asiatiska
Sen blev det Rockband i Gamla Stan
Julhandlade
Födelsedagsbarnet
Förfest
Det blev sen utgång så vi stannade inne och bakade pepparkakor hela söndagen
Vi var inte jättebra på pepparkaksbak
Nya avsnitt av Scrubs, lagom tråkiga. Dock förblindas jag av en ung mans skönhet som spelar en otroligt irriterande student. Kollar upp denna underbara varelse och inser att det är en utav de vackraste männen på jordens lillebror, Dave Franco, bror till James Franco. Min crush på James började när serien Nollor och Nördar gick på kanal 5 för många herrans år sen men har på senare tid börjat acceptera det faktum att det aldrig blir vi två. Nu har mina förväntningar på att en dag bli Mrs. Franco tänts på nytt och jag är nöjdare än nöjdast.
Idag har min underhållning bestått av den här serien:
För övrigt loggade jag in på Facebook innan jag skulle gå och lägga mig och läser igenom de senast uppdaterade statusraderna. Där ser jag, till min stora fasa, att någon basunerat ut slutet på New Moon. Med flit. För att förstöra. Om det han skrivit stämmer kommer jag personligen skjuta honom med 14 skott i vardera knäskål, skära av öronen och putta in honom i nåt form av eldhav. Minst sagt. I D I O T.