Nu åker jag till London! PUSS

Film. Om Dorian Gray. Se den men läs boken först.

Jag har haft världens töntigaste bakiscravings idag. Normalt sett står pizza och cola högt på listan men idag såg det ut lite annorlunda.

Klockan är 06.20. Jag borde säga att den är alldeles för mycket men för att vara helt ärlig så bryr jag mig inte. Det är inte helt bra. Jag borde bry mig om det faktum att jag ska upp imorgon och att jag har tusen grejer att fixa. Tv:n, som numera fungerar som min personliga John Blund, har till och med lagt av. På sexan står nu texten “Detta är en hypnotisk skylt. När du läser detta kommer du att somna och sedan vakna upp och veta att sändningarna startar 08.30″. Ingen vill att man ska vara uppe, men det hjälps inte. En efterfest senare så är jag fortfarande helt klarvaken.

Jag önskar att jag hade fått skriva några rader under den alldeles för långa tid jag var på denna efterfest; folket var nämligen inte riktigt “intresserade” av samma saker som jag. Istället pratade de glatt om hur någon fått så mycket spö av deras gemensamma vän att han knappt kunde stå upp varvat med hur kåta de var på okänds lillasyster (nyss fyllda sjutton). Jag åkte hem. Längtar nu endast till onsdag och Sofia, som bor alldeles för långt bort men tillräckligt nära för att Ryanair ska fixa överkomliga priser på flygbiljetterna. Det kommer bli bäst. God natt.

Jag har börjat titta igen. Jag slutade titta (/sparade säsong två) innan jul för att säsong tre inte skulle komma förrän i sommar. Jag kan inte vänta så länge, det går bara inte. Speciellt inte med en sån här serie. Så igår kväll kunde jag bara inte låta bli. Tänkte att “ett avsnitt skadar väl inte”, jag kan ju alltid sluta titta efter typ tre stycken. O M Ö J L I G T. Jag är fast. Igen.

Eftersom jag nu lovat mig själv att ta fler bilder så tänkte jag göra en djupdykning i arkiven först.

Från sexton års ålder och framåt så slukade jag allt vad sextiotalet hade att erbjuda. Det var höga frisyrer, färggranna klänningar och stiliga karlar i kostym och pottfrisyr. För att inte tala om alla sena nätter på soulklubbar och långa dagar runtspringandes i diverse vintagebutiker. Någon av klänningarna ska få göra en revival snart, det är dom värda. Tills dess ska jag minnas tillbaka till tider där jag aldrig lämnade hemmet utan cigarettmunstycke, tunna handskar och knästrumpor.

Arvikafestivalen 2005

Sticky Fingers 2005

Örebro 2007

Karlaplan 2006

Modweekend 2006 (Jag i rött)

Örebro 2004

Stockholm 2006

Jag ska börja ta fler bilder på mig själv. Dels för att jag bara har bilder där jag antingen håller en öl/ett vinglas eller cigarett i handen och dels för att det är hemskt kul att posa framför kameran. Nu ska jag och lillasyster trotsa kylan och åka in till stan. Glad måndag!

Jag är hemskt bakis. Kommer ligga nedbäddad hela dagen med The Office som enda räddning.

Det här blir ett bittert inlägg. Jag är trött på allt. Trött på att jobba hela tiden, trött på att alla de jag bryr mig om bor 20 mil ifrån mig. Trött på att behöva kompromissa, hålla ut och vänta. Jag vill inte.

I somras bodde jag i princip vid Långholmen. Då, i det starkaste solskenet, la jag ifrån mig min bok och satte mig upp från mitt tidigare solande och njöt. Jag njöt av att jag bodde med en av mina bästa vänner, njöt av att jag fick plugga det jag ville plugga och inte minst träffa de jag ville träffa. Nu är jag stressad 24 timmar om dygnet, missnöjd med jobb och det faktum att jag inte får göra min favoritsysselsättning; gå på Cinematekets alla fina filmer. Istället begraver jag mig i serier, utgångar till ställen jag inte tidigare skulle satt min fot på och spanar på karlar jag aldrig skulle höjt på ögonbrynen för tidigare. Allt för kommande planer. Det är svårt att fokusera när allt känns som prövotid, väntan och tillfällig underhållning. De jag träffar är de bästa men jag vet ju varför jag är här. Det hinner alltid ikapp mig, framförallt klockan fyra på natten. Jag saknar er. Jämt. Allihopa. Ni är bäst.

Jag älskar den här filmen. Värd varenda krona och jag skulle betala för att se den flera gånger om! Trots Nikitas protester. Måste ta en snack med den karln. Vi som förut brukade gå på åtskilliga filmer och traska ut från salongen med ömsesidiga känslor för det vi precis sett. Hur som helst tycker jag att vi lämnar hans pessimism och om ni inte redan sett den så får ni en sneak preview här!