Wow. Samma tid på dygnet men med andra premisser. Det var nog vid den här tiden jag ramlade hem med värkande fötter, snurrande huvudvärk och en craving för det mest bisarra sakerna någonsin. Fast för ett år sedan. Det är fascinerande hur man faller tillbaka i samma mönster. Man tror man lär sig saker på vägen men egentligen handlar det inte om att ändra sig helt utan att hålla sig undan de situationer där de gamla vanorna kan uppstå. Det här blir ett sånt inlägg. Jag får bara ta mig i kragen och påpeka hur larvig jag är som ens skriver “det här blir ett sånt inlägg”. Jag behöver dom. Punkt.
Det handlar noll av alla gånger om alla andra. Man kan så lätt tro att det beror på både den ena och den andra men sanningen är att det bara beror på en själv. Jag hade slutat att tro att jag kan få allt jag vill, trodde jag, men så är uppenbarligen inte fallet. Efter åtskilliga drinkar till fin musik på efterfesten kommer den bekväma och illasittande bittra sidan fram. Då, hade jag kanske använt den till något konstruktivt; ragga lika bittra karlar som en själv. Nu däremot finns noll motivation till att ens ett försöka. Det låter så tråkigt men jag orkar inte tröttna längre. Jag har tröttnat så många gånger att charmen i arrogans har försvunnit.Vi prövar en annan taktik och låtsas som att inget är sagt, inget är gjort och går vidare som inget har hänt. Nu bli det dessutom en hel timme av David Attenborough. Kan inte bli mycket bättre.
Leave a comment
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>