Hej, jag är dålig på att uppdatera. Puss!

Igår var jag trött och utmattad. Kanske inte den bästa kombinationen när man ska se filmer som The Notebook. Jag hade ganska höga förväntningar då jag är ett stort fan av John Cassavetes. Hur som helst så var den mer än underbar. Gena Rowland är fantastisk, som alltid, och historien fick mig att gråta som ett barn i säkert tjugo minuter. Mer säger jag inte. Den är bland de bästa filmer jag sett på länge och hoppas att, om ni inte redan sett den, genast hyra, laddad hem eller köpa den omgående.

(Se också A Women Under The Influence, med ovannämnda skådespelerska och regissör)

Jag vill nog påstå att jag är fruktansvärt bestämd när det gäller vissa saker, andra skulle nog säga att jag är en aning besatt. Hårfin skillnad där. Hur som helst. I denna situation har jag inte så mycket val än att stå och avvakta. Fejka spontanitet och hoppas på det bästa. Plötsligt händer det, som Triss propsar så stenhårt på. När telefonsamtalet till Maddie går över i skrik och panik över denna varelses plötsliga uppenbarelse inser jag att nu är det bara att köra. Leta, fundera, spana och inte minst verka oberörd. Det ska nog inte vara några problem, gjort det i sju år nu. Första steget tar vi ikväll. WISH ME LUCK.

ALRIGHT. Som jag sa igår så har Armand släppt en ny låt, på svenska den här gången! Jag skrev först världens längsta inlägg om hur låten påminner mig om sommar och värme men insåg rätt snabbt att det är ju ingen som vill läsa. LYSSNA istället på låten. PUSS!

(foto: Olle Kirchmeier)

Nu åker jag till London! PUSS

Film. Om Dorian Gray. Se den men läs boken först.

Jag har haft världens töntigaste bakiscravings idag. Normalt sett står pizza och cola högt på listan men idag såg det ut lite annorlunda.

Jag har börjat titta igen. Jag slutade titta (/sparade säsong två) innan jul för att säsong tre inte skulle komma förrän i sommar. Jag kan inte vänta så länge, det går bara inte. Speciellt inte med en sån här serie. Så igår kväll kunde jag bara inte låta bli. Tänkte att “ett avsnitt skadar väl inte”, jag kan ju alltid sluta titta efter typ tre stycken. O M Ö J L I G T. Jag är fast. Igen.

Eftersom jag nu lovat mig själv att ta fler bilder så tänkte jag göra en djupdykning i arkiven först.

Från sexton års ålder och framåt så slukade jag allt vad sextiotalet hade att erbjuda. Det var höga frisyrer, färggranna klänningar och stiliga karlar i kostym och pottfrisyr. För att inte tala om alla sena nätter på soulklubbar och långa dagar runtspringandes i diverse vintagebutiker. Någon av klänningarna ska få göra en revival snart, det är dom värda. Tills dess ska jag minnas tillbaka till tider där jag aldrig lämnade hemmet utan cigarettmunstycke, tunna handskar och knästrumpor.

Arvikafestivalen 2005

Sticky Fingers 2005

Örebro 2007

Karlaplan 2006

Modweekend 2006 (Jag i rött)

Örebro 2004

Stockholm 2006

Jag ska börja ta fler bilder på mig själv. Dels för att jag bara har bilder där jag antingen håller en öl/ett vinglas eller cigarett i handen och dels för att det är hemskt kul att posa framför kameran. Nu ska jag och lillasyster trotsa kylan och åka in till stan. Glad måndag!