Det börjar så seriöst och slutar i total motsats. Jag är nipprig. Bra nipprig. Allt är ivägskickat och det enda som fattas nu är ett några få samtal och en lång väntan. Vi FIRAR det tycker jag. Vi firar också att Johan blir ett år yngre idag, JIPPIE. Ska bara bestämma mig för kläderna. Känner lite att så länge jag visar magen äreokejvadsomänhänder.

Igår såg jag den förträffligt fina It’s a Wonderful Life från 1946.

Igår var en sån där bäst söndag, trots påtaglig bakfylla. Jag, lillasyster och mamma cyklade till en loppis och hittade helt fantastiskt mycket prylar som säkert är helt jätteonödiga men såklart superfina!

Jag hittade en hel hög med fina böcker. Bland annat Charles Dickens Oliver Twist från 1934

Jessica

Mamma

Jessica hittade burkar, askfat och askar

Efter loppisrunda tittade vi på tennis och åt god mat

Sen blev det filmdags och även fast filmen i sig inte var någon succé så var musiken mer än godkänd då soundtracket utfördes av ingen mindre än Dustin O’Halloran. Filmen heter för övrigt An American Affair.

Sedan somnade jag sådär duktigt tidigt till min favorit-spellista:

WSS – Write, Study, Sleep

Söndagar handlar om två saker för mig. Mat och film. Oftast en strålande kombination då lördagsnätterna brukar göra en otroligt trött och bakis. Temat för söndagen var “Sorgliga, långa och emotionellt uttröttande filmer”. Jag tänkte eftersom jag redan har sån bakisångest varför inte skjuta till med lite extra. Så efter många timmar av gråt, oro och förskräckelse var jag helt utmattad och istället för att ångra hur mycket man drack dagen innan så blev jag tacksam över att inte förlorat alla jag älskar, drabbats av en livshotande sjukdom eller tvingats göra livsavgörande val, likt karaktärerna i filmerna. Först ut var The Pianist av Roman Polanski.

Sist, men verkligen inte minst, såg jag den finaste och sorgligaste filmen av dom alla, Les Parapluies De Cherbourg. Det gör ont i hjärtat av många herrans anledningar när jag tittar på denna lilla färgklick till film. Det gör ont för att kärlek gör ont, det gör ont för att allting är så fantastiskt vackert att jag önskar att jag var född på 40-talet och det gör ont för att jag aldrig hittar de där mörka, charmiga fransmännen med det bredaste leendet en flicka skådat.

Jag kommer ihåg första gången jag såg den. Jag var nyinflyttad hos Filip på Kristinehovsgatan och kom hem till nygräddade pannkakor efter en hemsk dag på jobbet. Vi satte oss på golvet, bredde ut underlägg på hela mattan och radade upp socker, en massa sylt och två stora glas mjölk. Filmen för kvällen var ovannämnda och jag blir fortfarande lika förälskad i den nu, som första gången jag såg den (därav denna bildkavalkad)!

Andra filmen är Roman Polanskis Repulsion. Den är sitt eget lilla mästerverk. Han lyckas skildra en ung människa, Carole, (Deneuve) i hennes mest psykiska instabila tillstånd på väg till galenskap och svåra hallucinationer, som få andra.

Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om denna film och dess olika små symboler och metaforer för en människas känsloliv. Men det skulle bli rätt långtråkigt och pretentiöst så jag avstår och förser er med bilder istället.

Första i raden av de tre Deneuve-filmerna är en av mina absoluta favoriter, Belle De Jour. Jag har nämnt den förut men när jag är förtjust i något tål det att belysas fler än en gång.

(Här kommer kortast summering möjlig, se den istället!)

Filmen handlar om Severine (Deneuve) som är en ung och nygift hemmafru. Hennes svårigheter till intimitet med maken gör att hon söker sig till en bordell för att leva ut sina sexuella fantasier. Hon träffar där gangstern Marcel som försvårar tillvaron ytterliggare och hennes vardag förändras drastiskt.

Igår var jag trött och utmattad. Kanske inte den bästa kombinationen när man ska se filmer som The Notebook. Jag hade ganska höga förväntningar då jag är ett stort fan av John Cassavetes. Hur som helst så var den mer än underbar. Gena Rowland är fantastisk, som alltid, och historien fick mig att gråta som ett barn i säkert tjugo minuter. Mer säger jag inte. Den är bland de bästa filmer jag sett på länge och hoppas att, om ni inte redan sett den, genast hyra, laddad hem eller köpa den omgående.

(Se också A Women Under The Influence, med ovannämnda skådespelerska och regissör)

Film. Om Dorian Gray. Se den men läs boken först.

Jag älskar den här filmen. Värd varenda krona och jag skulle betala för att se den flera gånger om! Trots Nikitas protester. Måste ta en snack med den karln. Vi som förut brukade gå på åtskilliga filmer och traska ut från salongen med ömsesidiga känslor för det vi precis sett. Hur som helst tycker jag att vi lämnar hans pessimism och om ni inte redan sett den så får ni en sneak preview här!