Med detta sagt och alla kort är lagda på bordet så kommer jag göra allt i min makt för att inte upprepa dessa misstag. Att jag har handlat på det här sättet betyder inte att jag tycker att det är rätt på något plan och jag har jobbat hårt med att få fram hur detta har fungerat och varför. Några steg bakåt har jag hunnit ta men nu ligger fokus på att hitta den där som kom ut på andra sidan med bravur efter att ha flyttat ifrån hela sitt liv hastigare än hastigast. You see, HER, i like.

Det handlar noll av alla gånger om alla andra. Man kan så lätt tro att det beror på både den ena och den andra men sanningen är att det bara beror på en själv. Jag hade slutat att tro att jag kan få allt jag vill, trodde jag, men så är uppenbarligen inte fallet. Efter åtskilliga drinkar till fin musik på efterfesten kommer den bekväma och illasittande bittra sidan fram. Då, hade jag kanske använt den till något konstruktivt; ragga lika bittra karlar som en själv. Nu däremot finns noll motivation till att ens ett försöka. Det låter så tråkigt men jag orkar inte tröttna längre. Jag har tröttnat så många gånger att charmen i arrogans har försvunnit.Vi prövar en annan taktik och låtsas som att inget är sagt, inget är gjort och går vidare som inget har hänt. Nu bli det dessutom en hel timme av David Attenborough. Kan inte bli mycket bättre.

Så här stod jag nu, nyförlovad, startat eget företag (och kunde gott och väl klara mig på de uppdrag jag fick), en styvson som inte bara är världens gulligaste utan också såpass smart att han hamnat på hederslistan. Min fästmans arbete gjorde honom gott när han blivit befodrad till chef för brandstationen och det enda jag hade i kalendern var att planera bröllopet.

Så en dag, när jag stod vid min arbetsbänk för att skruva ihop lite manicker och “nya uppfinningar” så fattar svetsen eld och min jacka börjar brinna. Jag hoppar och studsar, försöker slita av mig jackan och kväva elden så gott jag kan. Det går inte. På något vis får jag upp mobiltelefonen och ringer min fästman som springer hem från brandstationen för att hjälpa, men inser när han kommer upp för trappan att det är för sent. Jag hade förkolnat till en liten hög och det enda han kan göra är att bryta ihop av panik. Hans son kommer in i rummet och börjar gråta något alldeles hysteriskt. De visste inte vad de skulle ta sig till och chocken när liemannen kom för att hämta mig var inte någon trevlig syn.

Det fanns bara en sak att göra. Kunde inte låta allting bara sluta på det där viset. Det var för sorgligt, för jobbigt att börja om så jag avslutade utan att spara. Nu förbannar jag att jag spenderat säkert fyra timmar framför datorn då jag istället kunde druckit öl, städat huset, läst ut min bok eller liknande mer intressanta tillslag i livet. Jag hatar The Sims.

Det är först när fantasin fått flöda under för lång tid eller så långt bort att jag har tappat mig själv på vägen som den andra sidan dyker upp; förnuftet. Vi har ett ganska komplicerat förhållande jag och mitt förnuft. Någon form av hat-kärlek där vinnaren och förloraren är densamma. Den största skillnaden mellan dessa två sidor är att förnuftet, till skillnad från fantasin, aldrig ljuger. Om jag är osäker så vet jag att det kanske inte är så smart att efterfesta till klockan sju på morgonen när man ska upp dagen efter. Oavsett hur sjukt jäkla megasuperduperkul det är. Dock så var det då rakt inte förnuftet som var med mig in på Chanel Fine Jewelry Boutique vid Champs-Élysées för att prova ringar för flera miljoner. Det var fantasin som gav mig en utav de underligaste och mest minnesvärda stunder jag haft.

Det jobbigaste är att de här två finns självklart med mig i allt. Då även i relationer till andra människor. Där har det alltid varit kaos då jag faktiskt får erkänna att det inte är förnuftet och jag som är bästisar forever and ever utan fantasin. När jag väl hamnar i bra relationer, i vilken konstellation de än må vara, så finns det alltid något inom mig som har något mycket större på gång. Min uppmärksamhet dalar fortare än den uppdagades. Och vad sådant tänkande gör för relationer i långa loppet är kanske inte så svårt att lista ut. Jag jobbar på att ta saker för vad de är. Men det kan nog tänkas vara bland det svåraste jag gjort när jag vet att det kanske finns något större, bättre, annorlunda väntandes på andra sidan…

♪

(Ryan Catbird via HypEm)