Hej, jag lyssnar ungefär bara på det här för tillfället:

Jag är hemskt bakis. Kommer ligga nedbäddad hela dagen med The Office som enda räddning.

Jag älskar den här filmen. Värd varenda krona och jag skulle betala för att se den flera gånger om! Trots Nikitas protester. Måste ta en snack med den karln. Vi som förut brukade gå på åtskilliga filmer och traska ut från salongen med ömsesidiga känslor för det vi precis sett. Hur som helst tycker jag att vi lämnar hans pessimism och om ni inte redan sett den så får ni en sneak preview här!

Det lyxigaste med tv är att man får allt serverat. De kvällar jag lagt mig tidigt har alltid samma reklam dykt upp en eller fler gånger och det är anledningen till att jag fått sån lust att skriva igen. Det är oftast musik som sätter igång det av olika anledningar och den här gången är det reklamen för Absolut Vodka. Jag hörde låten första gången när jag såg Marie Antoinette och den får mig alltid att tänka på sommaren jag var i Versailles. Varför de valt den här låten vet jag inte, jag vet bara att introt är bland det finaste som finns.

Jag är lat och postar en video jag redan lagt upp. Men Brandon tål att tittas på fler än en gång!

Soundtracket till 500 Days Of Summer är i princip det enda jag lyssnar på just nu. Och Miike S. Men tågresan består mest av den här låten: (från ovanstående nämnda album).

Två glas vin gör så mycket med min ömtåliga kropp att jag förvånas över hur simpel jag egentligen är. Min saknad över de senaste tre åren är enorm. Den så förut kontrollerande känslan av att gå vidare, läka och bli bättre på allt jag förut var så övermäktigt dålig på har ersatts av ett stort svart hål. När man börjar inse alla grunder, alla varför och därför, så förstår jag. Jag vet precis vad som tynger mig och jag vet precis vilka misstag jag inte ska göra igen. Aldrig varit mycket för att uttrycka till fullo vad saker och ting handlar om men det spelar ingen roll, så länge jag förstår så räcker det gott och väl. Jag vill skriva att det gör ont men vågar inte för att det är inte rätt ställe. Det ska pratas om med rätt människor, i rätt miljöer, som kan sin sak. Just nu kunde jag inte bry mig mindre. Det gör ont. Överallt. Men det blir bättre. Det enda jag kan göra är att fokusera, titta vidare på alla filmer och serier som gör mig helt knasig av romantik, lyssna på min pianoklinkande musik, jobba till huvudet blir tomt och behålla dessa rutiner till saker och ting faller på plats. Det är ett jobb i sig, men det är värt det.

För omväxlings skull lyssnar jag på det här idag:

Idag lyssnar jag på det här: